Kunde ha gått käpprätt

Det skulle behövas många verb för att beskriva min walkabout efter Mälaren i eftermiddags, så jag nöjer mig att skriva fantastiskt. Jag hade kameran med, men hade glömt att kolla om det fanns någon energi i batteriet så jag fick memorera bilderna inom mig istället. Spegelblank fjärd med segelbåtar i horisonten skulle jag lagt ut här annars.

Innan min promenad höll jag på att bli ihjälkörd i närheten av min bostad. Senast igår stod Fabror och mätte hastigheten på trettiovägen som sällan trafikeras med mindre fart än femtio så jag tyckte att det var bra att de fanns där. Idag hade det varit ännu bättre.

Jag cyklade över ett övergångsställe och en bil kom med full fart mot mig, jag tvärbromsade, åkte omkull och var bara någon centimeter ifrån att slungas vidare till andra sidan allting.

Bilen var röd och kördes av en kärring som var cirka tio år äldre än jag själv och brevid henne satt ett mähä till karl. Jag skrek där jag låg, visade fack jo och slängde mig sedan snabbt upp på cykeln igen för att följa efter henne eftersom hon rundade mig och smet. Hon kom inte så långt eftersom bilen framför henne körde i trettio, men dessvärre hamnde jag på efterkälken då cykelbanan var full av korsande trafik av fotgängare (mycket fult ord för övrigt) och mötande cyklister.

Jag följde dock bilen med blicken och såg när hon svängde in till höger på en väg som är enkelriktad och tänkte att hon ska nog till någon affär i närheten. Efter cirka en minut hade jag henne i sikte, hon hade stannat med motorn på utanför en lokal som har loppis till förmån för de hemlösa i vår stad och hade precis klivit ut ur bilen.

- Hörru du! Varför smet du efter att du nästan körde ihjäl mig, skrek jag.

- Hejsan! Jag ska lämna kläder till uteliggarna, jag.

- Va?!

- Nej, det kan inte vara jag, jag kom därifrån, säger hon och pekar åt ett annat håll. Hon drar i handtaget på dörren och tittar frågande på mig.

- Är det stängt?! Och jag som skulle lämna kläder till uteliggarna.

-- Ehh...va??

- Ja, det var stängt.

- Men vad i... (här svär jag en massa) Är du helt dum i huvudet? Du höll på att döda mig och du bara låtsas som ingenting.

- Neeej, jag sa ju att jag inte kom från det hållet som du kom ifrån. Hej då! sa hon och hoppade in i fordonet och drog.

Kvar stod jag med mobilen i handen och skrek att jag minsann hade ett kort på bilen och skulle anmäla henne. Då kom jag ju på att jag cyklat ifrån alla vitten som blivit upprörda över mitt fall, så det skulle inte finnas något att gå på mer än en röd bil och en kärring som påminde om karaktären Sally porträtterad av Maria Lundqvist som gick på teve för några år sedan.

Så jag cyklade vidare.