Med kärlek

Min mamma är en fantastisk person på alla vis. Hon är jordnära, praktisk, ironisk, omhändertagande och väldigt rolig av sig, även fast hon har haft kronisk smärta sedan 1977.

Under en rutinoperation skar man av en nerv i hennes ben som sedan inte läkte ihop, det gjorde att benet sedan det ögonblicket tror att det blir skuret i varje sekund. Man kan bara försöka föreställa sig hur hemskt det är, men man kan aldrig förstå.

Människor omkring vår familj frågar fortfarande "blir du inte bättre?", "är du sämre nu?" och en massa andra underliga frågor. Jag förmodar att man frågar så eftersom det inte syns om hon inte drar upp kjolen eller byxbenet, det syns annars inte utåt för mamma Birgitta försöker vara så aktiv som möjligt för att "glömma" smärtorna. Det är väl antagligen därför folk reagerar när hon ändå kan man röra sig, hjälpa andra, baka, skjutsa barnbarn,bjuda på middagar eller gå på stan trots sitt grava handikapp.

Alla läkare och professorer hon (vi) har mött genom åren har både skakat på sina huvuden, men också "dömt" henne till ett fortsatt liv i rullstol, för det ska inte gå att leva på det viset hon gör. Men det har hon gjort, ty envisare kvinna än vår mor går inte att finna, tack och lov! Den här skadan i benet har också försämrats då den avskurna nerven har som en garntråd liksom repat upp sig och fortplantat smärtan i närmast hela den vänstra sidan av kroppen. Det har bidragit till att mamma sammanlagt sover mindre än tjugo timmar i veckan och det är klart att hon känner sig slut och tappar orken, men på något sätt lyckas hon ändå orka vidare.

Vi har sagt åt henne att börja klaga så att folk ska fatta att hon mår dåligt och sluta att be om en massa tjänster, men hon anser att det blir hon inte bättre av och så säger hon något sarkastiskt så man inte kan låta bli att skratta. Hon tror också att det kanske beror på hennes eget sätt att leva, att fylla dagarna med allt möjligt, (som inte borde gå) är orsaken till att hon har överlevt.

Du har överlevt för att du har intressen också, mamma! Blommorna, datorn, pokern, fotograferandet, mp3:n och oss andra. (vi är ju förresten inget intresse, men du intresserar dig alltid för vad vi gör)

Även om jag vet att du inte tycker om att stå i fokus, så jag vill ändå tacka dig för allt du har gjort för mig och min familj! (ty jag vet att du läser min blogg då och då) Och för alla roliga citat du har leverat genom åren, ditt fördomsfria sätt och framför allt för ditt fantastiska djävlaranamma som fått mig att se klarare på livet och hjälper mig framåt!

Jag älskar dig, mamma!