Oboj, vilket samtal!

Den förutom mjölk och vatten vanligaste förekommande drycken i vårt hem har varit Oboy. Ja, jag vet att det är en socker-chock-chokladdryck, men en god och lite trygg sådan som alltid funnits med liksom. Men nu dummar sig bolaget Kraft Food som distrubuerar Oboy!Man minskar 1 kilospåsen till 800 g och påstår att det har varit efterfrågan på valfrihet, att olika marknadundersökningar har visat att kunderna vill ha 800 g istället för 1 kilo i sina påsar. Jag skulle vilja säga att Kraft Food underskattar sina trogna kunder, att de tror att vi är dumma i huvudet.


Följande samtal utspelade sig idag.

- Kraft Food (och så namnet på den jag talade med)

- Hejsan! Jag heter S. M och skulle vilja höra när och varför ni minskade på innehållet i Oboypåsen, samt hur det kommer sig att priset ändå är det samma.

- Ja, sörrdu priset har inte vi med att göra, det är butikernas sak.

- Men minskningen då?

- Det gjorde vi för ett år sedan. Har du inte sett det förrän nu?

- Neej, inte förrän jag skulle köpa den förra veckan och såg att det stod 800 g. Men då trodde jag att den affären inte hade större förpackningar så jag väntade till igår när jag handlade i en annan, men den butiken hade också bara 800 g påsar och då förstod jag att det var något lurt.

- Det har varit stor efterfrågan på valfrihet och eftersom det bara fanns 500 g och ett kilo och de olika marknadsundersökningarna visade att kunderna ville ha 800 g så gjorde vi så.

- Vadå? Minskade 200 g? Varför skulle någon vilja att ni minskade 200 g? Är det det som är valfrihet, menar du? Hur många barnfamiljer ingår i den undersökningen?

- Ja, det finns ju många små hushåll också och det är ifrån dem som det har hörsammats att...

- Som hellre köper 800 g istället för ett kilo, men betalar samma pengar?

- Som jag nyss sa, så är det inte vi som prissätter. Det är helt upp till butikerna!

- Okej, jag förstår att du måste sitta och säga såna här fullkomligt vansinniga saker för att det också ingår också i ditt arbete. Men hör du inte själv hur dumt det låter? Marknadsundersökningar har visat att många vill ha valfrihet vad det gäller Oboy:ens vikt. Det finns 500 g och 1000 g, ni väljer att reducera vikten i enkilospåsen så att FOLKET blir nöjda. (de folk som har ingått i era undersökningar) Grejen är bara att det bara är en vikt som har förändrats, det har inte blivit fler påsar att välja emellan, bara mer att betala.

- Nej, nu pratar du om priset igen, vi har ingenting (här talar damen med eftertryck) med det att göra!

- Jag får nog tacka för dina svar här, jag blir inget klokare. Ska mejla VD:n i stället. Godmiddag!


Ja, jag vet att det finns saker som är viktigare än att lägga tid och kraft på än ett chokladpulver, men det här är en principsak. Jag gillar nämligen inte att min intelligens underskattas bara för att vårt hushåll tillhörde dem som köpte Oboy 1000 g, gillar det inte alls.

Grannens karl

Man ser honom inte så ofta längre och jag är djupt tacksam för det.
Han kom att bli en liten följetong den sommaren han flyttade in hos kvinnan som bor i samma trappuppgång som jag. I ca ett år har jag varit förskonad från honom, bara sett honom som hastigast genom bilrutan och låtit bli att vinka tillbaka när han har skjutsat hem min granne för att hämta posten. Hon och jag brukar då hälsa, utbyta artighetsfraser och sedan kan det dröja innan man ser henne igen. Jag antar att det numera är så att det är hon bor hos honom

Men häromdagen stod bilen på gården och även om jag inte hade känt igen den så hörde jag omedelbart vem som har parkerat den där. Dessa osammanhängande svordomar och högljudda snorindragningar medföljande en lång spottning kan bara komma från Åke. Jag ville vända, men det var försent.

- Tjena!
- Hej!
- Fy helvete så dum man är! Här står man och sparkar och försöker få bort snön från skorna för att inte få in det i bilen och lyckas få in skiten på sätet i alla fall. Vad trött man blir..
- Mm.

Jag ville inte svara något annat, eftersom det skulle kunna leda till en konversation och det skulle han verkligen uppskatta. För på något sätt får han alltid till en fräck kommentar om ingenting som han skrattar mycket och länge åt när han ser min reaktion, vilken den nu är. När jag kom in i värmen så letade jag i genom gamla dagboksanteckningar från den tiden då det var en pina att vistas på min för övrigt annars älskade balkong , just på grund av Åke. Jag hittade på några av dessa och lägger härmed ut dem för allmän läsning.



Datum 2002-07-11

En som heter Åke och som är i 60-årsåldern har för övrigt flyttat in under mig. Han har tagit över och blivit "mannen i huset" med ordets rätta bemärkelse och hon som egentligen bor där har numera ingenting att säga till om. Jag kan inte låta bli att lyssna på dem, eller framförallt på honom som går där och muttrar och tar ett spadtag då och då på den minimala tomten och skickar upp sina alkoutandningar upp till min balkong. Får han dessutom syn på mig så ler han och vinkar. Och i förrgår så ringde han på min dörr och stod där i en morgonrock och undrade om han och M (hans sambo som han flyttade in till) fick låna cigaretter. Jag blev så förvånad att jag bara gick och hämtade några stycken åt honom och visste sen inte var jag skulle ta vägen när han också skamlöst började flörta med mig. Sådär gammaldags som bara gubbar gör.
Jag som inte ens ville veta att den mannen ägde en morgonrock.


Datum 2002-07-19

Jag kanske är ett weirdo eftersom sådana samlas runt mig. I affären, på Bolaget, hemma och överallt. De dansar fram eller vinkar och ibland också ropar på mig.

Åke överträffar också sig själv med sina olika kroppsljud han lyckas framkalla och de hörs ända upp till mig. Det är ett ständigt harklande, hostande, snytande och svärande. Han rapar i flera sekunder och vill att jag min kille och jag ska vara sociala och köpa pizza tillsammans med honom och hans sambo och eventuellt också byta partners. Åke är fullkomligt allvarlig.


Datum 2002-07-22

Och följetongen med Åke och han sambo fortsätter.
Det hade varit tyst där "nedifrån" sedan morgonen, så jag hängde i godan ro ut lakan på tork på balkongen. Naturligtvis dök han upp som gubben i lådan och höll på att skrämma ihjäl mig med sitt: "Tjena!", varpå han undrade om det var våra lakan jag höll på att hänga upp.

- Nej, någon annans, svarade jag.
- Ja, det måste det vara, fortsatte han. För dina och mina står kvar vid väggen i sovrummet. Sedan skrattade han sitt djupa, tuberkulösa skratt och jag gick in igen...


Datum 2002-07-30

Jag tror Åke har varit på sjön.
Seglat för om masten, som man brukar säga. I kväll när jag som vanligt satt på balkongen och drack mitt te, rökte mina cig och försökte lösa Aftonbladets korsord med gott resultat, hörde jag i pereferien när Åke gjorde sin stämma hörd. Jag blev också lite nyfiken när han nämde Yokohama och andra typiska "jag-har-varit-på-sjön" städer och kom att tänka på alla tatureringar karln har över hela kroppen.

När jag lyssnade vidare så hörde jag när han talade om för gästen att han talade flytande spanska, men att han inte hade behövt använt det språket på många år, så han knapp mindes ett ord längre.
- Joora, så är det vet du! En annan har ju dessutom varit gift med en italienska och då var man ju tvungen att lära sig det språket också, men det ända jag kan säga nuförtiden är "ciao". Aha ha ha ha!

Datum 2002-07-31

Åke ringde på dörren. Den här gången ville han låna videofilmer, helst kåbbåjfilmer.
- Och har du inga såna, så kanske du har något annat lattjo att glutta på! sa han och blinkade långsamt och menande med ett öga.

Ska aldrig, aldrig, aldrig någonsin mer öppna dörren utan att titta i tittögat först.

Datum 2002-08-06

Så har jag då äntligen spelat golf! Fixade också ett handicap direkt efter att ha slagit birdie´s och gått under par på de flesta hålen. Nej,jag bara skojar, men kul var det och jag vill definitivt spela golf flera gånger.

Annars går livet går vidare i paradiset och Åke håller sig lugn. Kan det bli bättre?

Datum 2002-08-25

Följetongen "Åke och hans värld" fortsätter. Åke och hans sambo hade gäster igår. Det pratades med grövre mansröster än vad som hade behövts. Det harklades och skrattades högt. Gästen försökte överrösta värden, som i sin tur gapade gubbdjävel till honom och stolar kastades omkring. Det hindrade emellertid inte gästen att brista ut i sång. "Omkring tiggar´n från Loussa" ljöd snart över Herrgärdet, men då det är svåra strofer att hålla reda på i denna oerhört långa Dan Andersson-tolkning, så gav han upp efter stund. Det gjorde vi också på min balkong och gick i stället ner till hamnen.

Datum 2002-09-04

Streptocker och/eller stafylokocker försvårar min värld, så tungt har jag det med mina sår kring munnen. Försöker bekämpa dem med två olika salvor så att jag inte ska behöva se ut som en leprasjuk på min fest och senare även på Mallorcaresan.

Åke röjer sly. Det jobbas, suckas och stönas på den lilla uteplatsen. Jag ser grenar slängas i väg och hör hans sambo(den egentliga hyresgästen till tvårummaren med uteplats) ropa på honom då och då. Hon får bara irriterade svar såsom: "Jaaa...vad faan är det nuuu då?" Och så kan man höra ett lite knäpp och ett pyyys och hur sambon älskvärt säger "Varsågod!" och Åke i sin tur muttrar något ohörbart.

Sommaren håller i sig och jag väntar till skillnad från många andra på att löven ska skifta färg och att det blir höst någon gång. En rimlig förklaring varför jag känner så kan vara att på morgonen när jag föddes så var alla träd så färggranna, så färggranna har min mamma sagt efter årets första frostnatt.

Datum 2002-10-02

Då det helt plötsligt blivit höst så är inte utelivet på min gård som det brukar vara. Det är bara min balkong som står öppen för det mesta, och det jag hör är nästan inget annat än bilar, skator som djävlas med katter och barn som kommer och går till skolan. Inte ett ljud från Åke och vad hans värld representerade längre och det känns nästan lite vemodigt. Men i och för sig har jag sett att han som har rollkaraktären Harald i "Hem till Byn" är en look-alike kopia till honom. Men den figuren har har ju rätt så normala repliker i sitt manus, med Åke var det något helt annat. Han var förutsägbar på ett vis, men helt ogripbar på ett annat. Åke skulle kunna regera en hel dokusåpa ensam, som Anna Nicole gör.

Eftersom jag vanligtvis är en ödmjuk och vänlig människa, så hoppas jag att man förstår att det är med samma känslor som jag beskriver den mannen.Även om jag blivit creepy över hela kroppen ibland, så är han i alla fall en äkta människa. Han är som han är,liksom.

Annars så har jag rensat avloppet i köket idag. Det blev en himla skjuts när vattnet kunde rinna undan efter det jobbet. Kändes nästan lyxigt. Ibland behöver man inte mycket för att bli lycklig, inte.

Indianhopparsteg

Jag tänker inte recensera min vän Kent Niemi´s bok "Indianhopparsteg", dels för att jag inte är någon recensent, men framför allt för att det är risk att jag skulle kunna uppfattas som partisk. Jag behöver inte vara partisk när det gäller den här boken, den är så fantastiskt bra i sig själv och för övrigt skulle Kent hata mig om jag hycklade.


De flesta av oss har mer eller mindre kämpat med den fruktansvärda ilska, sorg och illamående som driver huvudpersonen A.Q Styrlund att vilja förstöra, förgöra eller ska man kanske säga återupprätta något som är egentligen borde vara självklart, nämligen att få vara sig själv och vara okränkbar.

Då vi andra anpassar oss efter Samhället, snällt låter oss placeras på olika vuxendagis och äter dämpande mediciner tar Styrlund i stället till andra medel när hans egna symtom på det sjuka blir värre. Han angriper själva Bölden.


Köp den idag, på en internetbokhandel nära dig!
http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=1040

På det sättet sponsrar du också ett par bira för till att spåna fram nya idéer att förändra världen i bokform med. Samt en anledning till att bli tvungen att bjuda mig på ett eller flera glas...

Vem är hon?

Det var andra gången på ganska kort tid som den där tjejen dök på mig och undrade om hon fick spå.
- Spå? Spå mig?! undrade jag första gången.
- Ja.
- Men jag är själv synsk så jag kan spå dig i stället
.- Man kan inte spå sig själv, så jag gör det åt dig...
- Eller jag dig.
- Va?
- Jag kan spå d i g.
- Neej. Hon såg lite rädd ut och gick.

Nästa gång gick hon tillväga på ett annorlunda sätt. Jag stod och tittade på fastigheter som mäklare annonserade i bankens skyltfönster. Jag såg i periferien hur någon närmade sig. Det var hon.
- Hej! Får jag fråga dig en sak?
- Ska du fråga om du får spå mig?
Hon kom tydligen inte ihåg mig för hon såg äkta förvånad ut.
- Skulle du fråga det?
- Jaa...
- Men jag kan sådant själv. Förstår du?
- Man kan inte spå sig själv och jag ser på dig att du egentligen vill.
- Nej, jag vill inte. Det behövs inte, men tack i alla fall för att du frågade.

Jag ville låta vänlig och jag tror nog att jag gjorde det också för hon såg inte rädd ut den här gången, bara förvånad. Kanske för att jag var trevlig. Kanske för att hon plötsligt kom ihåg mig eller möjligtvis för att hon inte fick anledning att kasta en förbannelse efter mig den här gången heller. Jag har tänkt ganska mycket på henne.
På vem hon är och varför hon går omkring sådär och spår.
Har hon gåvan, eller skrämmer hon bara folk till att bli siade? På det ena eller det andra viset verkar hon ju försöka försörja sig i alla fall. Hennes två hörntänder i överkäken är av guld, eller åtminstonde dragerade. När gjorde hon det och varför då?

Hon är ung den här kvinnan, högst tjugotvå men minst sjutton år, och är ett mysterium för mig. Men kommer hon fram en gång till så ska jag låta henne få spå mig och jag ska under tiden spå henne. Vill veta allt om de där guldtänderna.

Förmodligen

Låt mig se i din bokhylla, får jag titta i ditt kylskåp, kan du öppna ditt linneskåp, visa din skivsamling, ta fram dina tidningar så jag ska säga dig vem du är!

Man tror att man v e t saker om människor för att de visar eller rättare sagt man snokar bland deras saker. I och för sig kan jag vara lite äcklig när det gäller, när jag till exempel läser boktitlarna i folks bokhyllor eller lägger märke till att det inte finns några alls i samma möbel. Men jag försöker att inte döma.

Längre.

Och när det gäller en perfekt ordning i ett linneskåp, så kan det betyda att ägaren har ett utomordentligt kaos i sitt huvud och tvärtom.

Kanske.

Kylskåpet jag glor in i är förmodligen bara fullt/tomt just den dagen och det behöver inte säga något särskilt om den personen som nyss eller inte har handlat.

Eventuellt.

En blandad skivsamling, med något (som jag tycker) avvikande album säger heller egentligen ingenting. Mer om mig förmodligen och mina dolda fördomar.

Fast visst fan är det kul att kolla! Folk som kommer hem till mig brukar förmodligen också göra det ibland, (säkert jämt förresten) fast de som känner mig vet ju vem jag är.

Tror jag. Tror de också.

Ty, det är inte många som vet att jag är kär i Sawyer i LOST.

Från blogg till bok

Långt innan bloggbegreppet började användas i Sverige så skrevs det ändå flitigt i dagböcker på de lokala communities som ploppade upp runt om i landet.

På en av dessa hängde jag. Där lärde jag känna många inspirerande (läs märkliga och udda) personer som kunde konsten att uttrycka sig. Och hur de uttryckte sig!

En av dem var hursomhelst en ung (nåja) 28-årig arg man som kallade sig Kaiser. Han var förbannad på allt och skrev vad som helst, ibland bara för att provocera verkade det som, med de bittra texterna var ändå skrivna på prosa så jag blev intresserad av vem han egentligen var. Vi lärde känna varandra och utvecklade en märklig, men ändå hjärtlig vänskap.

Ofta när vi träffades tog hans alterego Styrlund över och den karaktären var som vanligt ilsken. Om Styrlund någon gång var glad eller nöjd, så var det nästan alltid på grund av något djävulskap han hade kommit på och som han ville utföra på "den manipulerade folkmassan", exempelvis tillsätta lavemang i vattnet på de utställa karafferna på krogen. (detta genomfördes dock aldrig)

Nu är Kent Niemi (som han egentligen heter) snart 34 år och har har publicerats på långt fler ställen än på den lokala community där han en gång startade med sin dagbok. Han har också i dagarna debuterat med boken "Indianhopparsteg" som sammanfattar hans syn på livet.

Ett stort grattis till dig, Grosshandlar´n!

Länk till bokhandeln där man kan köpa den http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=1040