Vem är hon?

Det var andra gången på ganska kort tid som den där tjejen dök på mig och undrade om hon fick spå.
- Spå? Spå mig?! undrade jag första gången.
- Ja.
- Men jag är själv synsk så jag kan spå dig i stället
.- Man kan inte spå sig själv, så jag gör det åt dig...
- Eller jag dig.
- Va?
- Jag kan spå d i g.
- Neej. Hon såg lite rädd ut och gick.

Nästa gång gick hon tillväga på ett annorlunda sätt. Jag stod och tittade på fastigheter som mäklare annonserade i bankens skyltfönster. Jag såg i periferien hur någon närmade sig. Det var hon.
- Hej! Får jag fråga dig en sak?
- Ska du fråga om du får spå mig?
Hon kom tydligen inte ihåg mig för hon såg äkta förvånad ut.
- Skulle du fråga det?
- Jaa...
- Men jag kan sådant själv. Förstår du?
- Man kan inte spå sig själv och jag ser på dig att du egentligen vill.
- Nej, jag vill inte. Det behövs inte, men tack i alla fall för att du frågade.

Jag ville låta vänlig och jag tror nog att jag gjorde det också för hon såg inte rädd ut den här gången, bara förvånad. Kanske för att jag var trevlig. Kanske för att hon plötsligt kom ihåg mig eller möjligtvis för att hon inte fick anledning att kasta en förbannelse efter mig den här gången heller. Jag har tänkt ganska mycket på henne.
På vem hon är och varför hon går omkring sådär och spår.
Har hon gåvan, eller skrämmer hon bara folk till att bli siade? På det ena eller det andra viset verkar hon ju försöka försörja sig i alla fall. Hennes två hörntänder i överkäken är av guld, eller åtminstonde dragerade. När gjorde hon det och varför då?

Hon är ung den här kvinnan, högst tjugotvå men minst sjutton år, och är ett mysterium för mig. Men kommer hon fram en gång till så ska jag låta henne få spå mig och jag ska under tiden spå henne. Vill veta allt om de där guldtänderna.