Sven, part 1

- Få se nu! Matdosa, bestick, cig, tändare, snus och nycklar, det ska väl vara allt.
Sven rabblade alltid den ramsan högt för sig själv innan han åkte till jobbet och ramsan var också något som han mer än gärna ville lära ut till andra.
Var det ut på sjön han skulle så bytte han bara ut de första sakerna mot kaffe och bensin. Vi var ofta ute på Mälaren min pappa och jag, och han lärde mig allt om påslag, abborgrund, gäddvikar och olika agnbeten. På sommaren hade vi vår oruffade träbåt med en ganska så snabb snurra och på vintern var det såklart pimling som gällde.

I många år låg båten vid en båtplats knappt en mil ifrån stan och det var inte förrän den flyttades till hamnplatserna centralt som den stals. Sven gjorde en anmälan direkt till båtpolisen som lyckligtvis råkade befinna sig nere vid hamnpiren samma dag, och fick också förfrågan om han ville följa med en tur på den för att se om man möjligtvis kunde hitta hans båt.

Pappa tackade ja och hade en trevlig konversation med en av poliserna, man pratade fiske, huliganer och VSK-fotboll´s placering i tabellen. Plötsligt kommer min far med en av hans vanliga kommentarer till folk han fattat tycke för:
- Jag tycker det luktar sprit om dig!
- Vad säger du? polismannen andas sig själv i handflatan och ser panikslagen ut.
- Nej, jag skojade bara, sa Sven och flinade.
- Jag tänkte väl, vad i helvete, jag tog ju sista groggen igår till Tipsextra och den ska väl inte fortfarande lukta.

Man hittade båten. Den drev omkring på Västeråsfjärden, men utan båtmotorn så det blev till att köpa en ny.

- Jag begriper inte att det ska vara så svårt att låta bli andras grejer. De här händerna fått arbetat sen man var tretton år och varenda sak har jag fått gjort rätt för. Det daltas för mycket nuförtiden.
- Med vilka då?
- Jaa, med ungar som stjäl och förstör.
- Men pappa, tänk om det är barn eller ungdomar som inte har några mammor och pappor hemma, eller som är ute och dansar eller spelar bingo. Då känner de sig arga och besvikna och gör en massa skit, snor och så...
- Ja, joo det är sant.

Till saken hör är att vi på gården där hemma hade en familj vars mor skulle kunna vara syster till djävulen själv. Hon slog och torterade sina barn och folk i kvarteret gick med insamlingslistor för att Barnavårdsnämden skulle reagera. Men eftersom Fru XXX alltid hade det så fint och välstädat och inga indikationer på onödig aga upptäcktes, så lades utredningarna ned.

Pappa tog ofta med hennes söner ut på sjön eller var nere och spelade bordtennis i det allmänna hobbyrummet med dem.
- Det är fina grabbar det där, synd att de har sånt rävbete till morsa, brukade han alltid säga när han hade träffat dem.
- En gång så sa hon förresten åt mig att: "tänk om du och jag hade varit gifta, Sven". Joo du svarade jag då, hade jag varit gift med dig så hade jag suttit inne för mord vid det här laget.

På jobbet var det också ömsesidig respekt mellan pappa och ungdomarna som arbetade där. De såg upp till honom både som en "farsa" och kompis. När någon av grabbarna hade försovit sig så backade min far upp dem, ljög något till chefen om att de hade ett läkarbesök eller någon annan giltig frånvaro och gick sedan och telefonväckte dem.
- Du vet att de är ju duktiga på att arbeta, men när är man uppe hela nätterna och är ute och jagar brudar då orkar man ju inte upp klockan fem på morgonen.

De unga och nya killarna som ännu inte hade lärt sig Svens morgonramsa fick höra en del gliringar när de tiggde cig eller saknade en tändare.

- Öhh, Sven!? Har du en tändare/cig/snus?
- Grabben, man måste planera, menade pappa. Tänk om jag var långt ute på sjön och var röksugen, skulle jag ropa på en mås då och säga; "Hörru måsen, skulle du vilja flyga in till land och hämta ett paket tändstickor till mig, för jag har glömt?" Nej, du får slå dig själv på byxfickorna varje morgon och så kolla igenom jobbarväskan och säga högt för dig själv...

Här brukade inte Sven hinna avsluta meningen innan resten av de grabbarna som varit på stället länge monotont rabblade; "Matdosa, bestick, cig, tändare, snus och nycklar"