På salonger

Jag brukar se fram emot att få gå till frisören. Att få slå mig ner, konferera lite om frisyren jag har tänkt mig och sedan bara sitta och bläddra i skvallerblaskor och dricka kaffe. Det är som en nära-lyx-upplevelse.

Ibland kan man få en frisör som inte klarar av tystnad, som gärna påpekar att "jaha, här har vi ett födelsemärke precis där jag ska sätta fast capen också..men det är det många som har" och sen ställer personliga frågor medan hon försöker få ögonkontakt via spegeln. Såna frisörer brukar också kunna stå ganska länge och dra i ens hår efter kinderna och undra om man inte skulle kunna tänka sig klippa av allt riktigt kort/permanenta/tona rött/göra nåt busigt.

Vid såna tillfällen har jag för det mesta lyckats att dra en vit lögn om att jag har sett fel på klockan eller nåt liknande och gått därifrån. Andra gånger har jag suttit kvar, dragits med i frisörens kreativitet och fått hela hennes liv berättat för mig. Efteråt, när man ångrat alltihopa, har man fått man trösta sig själv och ungjärparna som inte känt igen en att det växer ut/går bort efter några tvättar, även fast det tar evigheter.

Men för det mesta är det som sagt en avkopplande stund, för numera söker jag mig mest till yngre frisörer som inte är ett dugg intresserad av vad en medelålders kärring sysslar med.

I följande video får vi se hur det kan gå till när man hamnar på Gulletussans salong.








">