En ny tid

Vi har rent vatten, mat i affärerna, hus med tak och väggar, samt kommunikationer omkring oss. Vårt land är inte krigshärjat, men vi säljer vapen, fast förstås inte till de länder som är i krig (för tillfället).

Vi oroar oss för hjärt- och kärlsjukdomar, lär oss om GI och så kan vi rösta demokratiskt och har ombudsmän för att inte etniska grupper ska bli diskriminerade. Sen har vi olika slags "jourer" som man kan ringa till för att få råd och stöd nästan dygnet runt och landet. Sverige är så bra, så bra på att låtsas att allting är så bra.

Sedan alltid har det det ojämlikt och orättvist i vårt land (såsom i alla andra länder på vår jord), men under ca fyra decennier på nittonhundratalet så var och blev det åtminstone halvrättvist. De som inte var välbärgade kunde få möjlighet att fortsätta att studera, eller ta lån till att starta företag, eller helt enkelt bara hoppa på ett jobb nästan varsomhelst och hursomhelst. Nu har vi sakta men säkert hamnat i fas "sedan alltid" igen på grund av de val som vi människor har gjort de sista femton åren. Konjunkturer, säger vissa. Prioriteringar på jakt efter lycka som inte kan köpas för pengar och som alltid varit drivkraft för oss djur som föddes med en hjärna att göra fria val, säger jag.

Många länder i världen har helt andra problem än vårt land, de dricker smutsigt vatten och knappt ett skjul att bo i. De har inte kommit in i "rättvisans tid" ännu och förväntar sig inte att bli hjälpta, lika lite som mina förmödrar och fädrer gjorde en gång i tiden då barnadöden på grund av svält var mycket vanligt.

När jag tänker på orättvisan som har kommit tillbaka till Sverige så är den egentligen futtig om man jämför med länder där folk sprängs ihjäl om de ska gå ut och handla och/eller råkar befinna sig på fel plats. Den är skrattretande löjlig orättvisa tycker de, tillsammans med de människor där översvämningar eller torka dominerar deras vardag. Egentligen är det skamlöst att sitta här och knappa på en maskin och klaga över välfärd, då större delen av jordens befolkning blir glada om får äta sig mätta åtminstone ibland.


Men ändå! Jag vill inte ha tillbaka ett samhälle där mina barn/barnbarn ska behöva ta banklån för att kunna fortsätta att plugga, eller bli tvungna att leva i områden som ägarna inte prioriterar mera än att bara inkassera hyra. Inte heller att det blir fler skolor och sjukhus som blir privata och där bara de med pengar kommer få plats.

Jag vill starta en ny Renässantid nu, där filosofer, ekonomer, vetenskapsmän och konstnärer globalt ska samlas och ge oss en slags mall på hur vi bäst ska leva innan Moder Jord definitivt bestämmer sig för att hämden är ljuv. En tid som man i framtiden ska tala om, att det var i elfte timmen som människorna äntligen tog sitt förnuft till fånga och bestämde sig för att börja fördela tillgångarna i världen rättvist.

Det är dags nu att skriva nytt till historieböckerna och där ska inga krigsherrar och erövrare finnas nedtecknade. Däremot miljarder människor som gjorde uppror, lyssnade och agerade efter kloka personer som tyckt och tänkt länge men inte fått komma till tals.