Förr i tiden då Nationalteatern i första hand turnerade med sina pjäser, så fanns det en låt med i en av dem där rollkaraktären "knarkartjejen" tyckte det var så jobbigt med allt jidder om hur Svensson levde. För något så totalt ointressant och nedvärderande liv kunde man bara inte ha.
Hursomhelst så sjunger den här tjejen något som jag genast tänker citera en liten del av här.

"Man tjatar om strejker, om klasskamp å skit å man tjatar om arbetslösheten. Okej, sa man då. Men jag vet inte, å jag vill fan inte veta nå´t heller!"

Det är mycket riktigt ifrån "Speedy Gonzales", och den strofen trallar många stackars människor på även idag. Numera oftast av oknarkande. Svensson-livet, det gamla välbekanta och trygga, kommer aldrig mer tillbaka. Halvhjärtade strejker och arbetslöshetsåtgärder som mynnar ut i ännu mer desperation, eftersom det inte finns några pengar under tiden eller efteråt, gör att man hellre faller in på den gamla versen här ovanför.

I söndags var det i alla fall en stor demonstration runt om i landet som protesterade mot den borgeliga regeringen och deras metoder att få dem som har det dåligt ännu sämre. Inte ett ord om denna demonstration skrevs det om, varken i morgon - elller kvällstidningarna. Det kanske berodde på att det inte krossades några rutor utan bara gick lugnt till väga.

Enligt den nya budgeten som Anders Borg presenterade så ska vill alla få lite mera i plånboken och dessa medel får vi göra vad vi vill med, t ex spara till att kunna gå på museum eller helt enkelt till att köpa en godare ost än den man alltid annars köper till extrapris.