Reflektioner på dass

Jag har flera gånger under åren och i olika bloggar rekommenderat Ingmar Bergmans självbiografi Laterna Magica som utgavs 1987. Det är en sån där bok man kan ta fram många gånger och läsa om och om igen.

Igår läste jag en rolig anekdot om honom på Aftonbladets kultursida, tydligen är den välkänd men jag känner inte till den sedan tidigare. Bergman skydde ju offentligheten och var aldrig med på någon prisutdelning och när han första gången fick sitt internationella erkännande reagerade han på följande sätt:

" - Jag satt på skithuset och läste tidningen. Så läste jag "Svensk film gör sensation" eller något liknande. Vad fan är det för film, tänkte jag. Jag trodde inte mina ögon när jag såg att det var Sommarnattens leende. (Bergman om Bergman, 1970)"

Tack vare Laterna Magica så förstår jag vad han menar, för han var "bara" en brinnande konstnär och hade tidigare blivit så mycket sågad, utskrattad och bannlyst för sina knepiga teateruppsättningar och omöjliga ideér. Men han gav sig inte, och människor kom till och med att älska hans konstiga konst till slut. Inte märkligt att han fick en smärre chock på skithuset då.