Nygammal Thorsten Flinck-reflektion!

Onsdagen den 3 September 2003

Jag har skrivit om honom flera gånger tidigare och kommer även så göra i kväll. Skådespelaren och regissören Thorsten Flinck hade i går premiär med sin uppsättning av Doktor Glas på Vasateatern i Stockholm. Jag läste Aftonbladets recension i eftermiddags och gladdes med Thorsten, när den genomgående höjde honom till skyarna.

Det är inte bara så att han behöver de här rosenrecensionerna, han är tvungen att få dem, för ingen annan just nu i Sverige är så genial på scenen som Thorsten Flinck och det vore en förbannad förolämpling om det blev blev något annat, det skulle vara som att såga Carolina Kluft efter hennes bragd i Paris. Eller Stenmark rätt av när han var som bäst.

Flinck har i flertal intervjuer berättat att han lider av en psykisk störning, ADHD, DAMP alternativt andra bokstavskombinations-disorder. Nu är ju det helt skilda saker, men i sammanhanget ska sägas att han har haft kontakt med psykiatrin under hela sitt liv och säkerligen fått ett flertal diagnoser på sig som blir svåra att komma ihåg. Men alltid finns det någon journalist som påminner honom om att han inte är riktigt riktig, att han är annorlunda, kanske till och med farlig.

Och så är det nog. Han är nog en sån som Folk inte gärna vill ha i sitt vardagrum. Så som han släpar omkring med kassar och bajsar på hotellrum. Nej, usch fy fan! Idiot!

Men sen när han står där. På scenen. Så är han plötsligt normal. Han är så normal att håren reser sig på kroppen på en och han spelar så onormalt bra att det blir dubbelt ståpäls. Därför kan Thorsten Flinck inte få annat än stående ovationer för sin yrkesskicklighet. Man behöver inte släpa hem vare sig honom eller en störd möbelsnickare, bara njuta av hantverket.


Tisdagen den 5 december 2006

Igår fick jag en förskotts-julklapp av min son, han hade köpt Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas till mig. Dels naturligtvis för att han är snäll, men mina ungar har också hört mig tjötat, brölat och talat om att Thorsten Flinck minsann har nya föreställningar i Stockholm som
f ö inte längre heter Doktor Glas, utan Doktor Flinck, på grund av rättigheterna som den som producerar Krister Henriksson på Vasan har. Finns fler detaljer omkring detta, men det orkar jag inte draga här och nu.

Jag bryr mig bara om Thorstens föreställning och vill åka och se den. Så tills tar mig iväg till Berns så ska jag än en gång läsa boken som beskriver olika etiska dilemman som faktiskt fortfarande kan kännas aktuella, även om romanen skrevs 1905.

Sedan kanske det är lämpligt om jag ska söka efter något slags behandlingshem för stalkers*, då jag sedan en längre tid allvarligt funderat på att fria till Thorsten Flinck. Den tiden sträcker sig ifrån då han och gästspelade med Paria här i vår stad och jag satt på första parkett. Anteckningarna från den upplevelsen har jag tyvärr inte hittat, för sannerligen hade de annars legat i dags datums blogg.


*Stalkers - personer som tvångsmässigt förföljer någon de fattat tycke för