Bland annat reklam

"Det är nästan som reklam", sjunger Stefan Sundström och berättar hur mamman/kvinnan i familjen sjukskriver sig och åker in till stan för att få rå sig och vara sig själv för en dag. Hon råkar se pappan/mannen i familjen och smyger på honom. Han har också tagit en day-off visar det sig och kvinnan som ser sig själv i skyltfönstren och sin man med nya ögon, blir glad och det är nästan som reklam.

Jag brukar också medverka i reklamfilmer och naturligtvis är de egenproducerade.
De är inte ett dugg glamourösa, mera sådär så att de flesta skulle kunna känna igen sig i dem. Vid matlagnig med goda råvaror, på promenader, tillsammans med ett gott sällskap, bra musik med hög volym på eller vid meditation, you name it.

Produkten jag säljer i dessa filmer är själva livet.
De skeenden och möten som skildras är under, och jag är med om dem varje gång jag andas och det är fantastiskt. Sådana reklamfilmer är sköna pauser emellan alla de dramer och thrillers som möter mig dagligen, både genom etern och på riktigt.
Det sköna med det hela är att det hela inte är en verklighetsflykt, utan i stället en "verklighetshämtare". Man känner sig till och med vacker ibland.

För annars är man rätt ful. Är blek, har en dålig (eller ingen) frisyr, blemmig och ingen fuktighetskräm eller foundation i världen hjälper, för man är grå helt enkelt, och det har inte blivit vinter ännu även om det står december i almanackan.

Men när man sitter så som jag gör precis nu, lutad över min laptop och skriver och biter mig i läppen ibland då är man inte bara med i en reklamfilm, man kan till och med få en snabb känsla av att vara l i t e Carrie i Sex and the City. Det kanske beror på att jag har mitt blöta hår invirad i en handduk, skriver på en bärbar dator och röker snabba bloss på min cigarett samtidigt som jag bloggar. Någon annan liknelse med henne finner jag verkligen inte, även om jag också för alldel tycker mig vara unnad en egen spalt.

Jag kan nog också vara frågande till happenings i livet och mycket lockhårig om det skulle behövas, dessutom skulle jag skriva sprudlande om livet i Västerås och allt som händer här. Folk skulle nog både häpna, tvivla och slå sig på knäna av skratt samtidigt som detsamma skulle fastna i deras halsar och det är möjligt att de skulle tro att jag hittade på, men se det var just det jag inte skulle göra.

Till den dagen kommer ska jag fortsätta att iaktaga, producera reklam, samt försöka ta mig till Stockholm och titta på Doktor Flink.