Ett år till

Min ena tand värkte sönder medan min tandläkare höll på att rotfylla en annan. Smärtorna efter dubbla infektioner under rötterna på de båda gaddarna gjorde att man kände síg nummer två, eller tre och till slut också som ett whitetrash (minus trailer)då det kostar att gå till Doctor Dentista.

Som tur är så finner jag mig privilegerad då jag har en stor, bullrig,(man brukar säga bullrig om stora och mysiga familjer, jag vet inte varför)generös, galen, rolig och mycket varm familj.

Vi är ta mig fan som en enda stor La Familia!

När jag hade äran att få fylla år igen häromdagen, så kom mina tre ungdomar ned för trappan med en underbar specialkomponerad blombukett och presenter och så sjöng de. Naturligtvis blev jag rörd och det är väl klart att jag grät, för kan man göra annat när de har planerat, varit luriga i blicken, växt om sin morsa och ännu ett år struntat i att ta hit en blåsorkester, (en sån där brassensemble med tromboner och bastubor)som de har lovat/hotat med i så många år.

Barnen hade köpt det som jag hade önskat. De hade frågat i flera veckor och jag hade som vanligt svarat att jag önskar mig fred på jorden och till människorna ett gott behag och som vanligt sa de "sluta nu, vad önskar du dig på riktigt?)

- Hm, en fuktighetskräm då, och blonderingsslingor från H&M.
- Men det finns bättre slingmedel än deras, mamma! menade min äldsta dotter.
- Fast jag tycker H&M´s är bäst, hävdade jag.

Jag fick alltså en fuktighetskräm, Serum Vegetal med biovegetabiliska hormoner som är en Force Stärkande Dagcreme, från Yves Rocher. Och blonderingsslingmedlet. Från H&M.

Min syster med familj förärade mig ett presentkort samt en stor, vacker solros och av mina föräldrar fick jag pengar och ljuvliga blommor från Stugan. Det är möjligt att jag fyllde fyrtiofyra, men jag kände mig som ett barn bland alla presenter.

Senare på eftermiddagen satte sig ungdomarna på balkongen med gitarren och sjöng. Morfar blev överförtjust i "Moderaternas Kung", så den fick de ta om flera gånger medan han knöt näven i luften och ropade "Mera pannbiff åt folket!" Det senare är kampord som står för allt och "Moderaternas Kung" är en låt som min dotter med kusin komponerade när de var sexton år tillsammans med flera andra fantastiska sånger. Vidare satt vi och hade det trevligt därute tills det skymde och några bloss på vattenpipan blev det för min del också och för all del även en stänkare whiskey med min kära.

För övrigt var jag tvungen att dra ut en av tänderna häromdagen. Jag skulle bara till tandläkaren och kolla om det "äntligen" skulle gå att rotfylla någon av dem, då det visade sig att tanden hade spruckit, var förstörd och helt plötsligt obrukbar. Som tur var så hade jag fått en l a p t o p kvällen innan och tanken på den förmildrade mitt chocktillstånd i tandläkarstolen. Sonen och min kära hade gett mig den bärbara som en försenad födelsedagspresent och en julklapp i förskott, så det är på den jag knattrar nu medan min tunga ofrivilligt hittar gluggen långt där bak efter den påkostade tanden.

Tur att det finns utslätande ansiktskrämer, blonderingsslingor, laptoppar och framför allt en underbar Familia när man är ett whitetrash och fyllda fyrtiofyra år!




!