Bättre än reklam

När man åker tåg kan man se klotter på de mest konstiga och direkt livsfarliga platser utmed järnvägsspåren. Hur fan vågar de?

När jag var barn och satt i baksätet så kollade alltid jag och min brorsa efter "Jesus lever!"-klotter. Alltid på bergväggar efter vägen eller på andra omöjliga och vanskliga platser kunde man se den meningen.
"Jesus lever!" var betydligt vanligare och mer ofta förekommande ju längre upp i Sverige man kom.

Idag ser man ju inte vad budskapet står för i klottret, bara en massa tags som hormonstinna pubertetsgrabbar sprutat (bokstavligen)på väggar och andra ställen. Man förstår ju dock att det måste finnas en symbolik i deras skrift, men man orkar inte alltid analysera allting det kan ju stå för så mycket. Inpissning av revir, en autograf till alla eller vad vet jag.

Nej, annat var det med "Jesus lever!".
Kort, koncist och mycket upplysande. Hur de hade lyckats att måla dit meningen är för mig en gåta, ty texten syntes ju på långt håll och brukade för det mesta vara skriven på en lodrät bergvägg nära en tunnel, med minst en meter långa bokstäver och oftast med röd färg

Den/de som målade dessa meningar torde ju i alla fall inte ha lidit av dödsskräck, de kanske var övertygade att de hade Jesu hand över sig då de i stället med dödsförakt skrev dit sitt budskap.

Och sannerligen nådde det fram, för jag minns det ju än idag, något som jag antagligen inte kommer att göra med dagens klotter om trettiofem år.